Tankar om vad som gör ett samtal fruktbart 

För att få en fruktbar kommunikation som leder framåt tror jag att det handlar om rätt bemötande till dem som önskar samtala. Pistis, som är en retorisk term och som brukar översättas med ordet TilliT, bygger enligt Aristoteles på, att det mellan talare och åhörare finns både igenkänning och förväntan – det är en grundförutsättning för all kommunikation.

I samtalssituationer strävar jag som samtalsledare/ samtalspartner att bemöta personen med respekt och ärlighet, med en nyfiken- och öppenhet, en närvaro och lyhördhet, med en ödmjukhet och empati, lite humor vid rätt tillfälle är inte heller helt fel. Finns det dessutom energi och kreativitet i dialogen samt lite sunt bondförnuft och vidsynthet så är oddsen bra för ett givande samtal.

Jag som samtalsledare/partner tycker att nedan punkter är viktiga att vara medvetna om  eftersom de påverkar mig och mitt agerande i samtalskontakterna.
    - att möta personen där den befinner sig.
    - att kunna identifiera och undanröja hindren.
    - att se vilka möjligheter en person har till en förändring.
    - att definiera ordets betydelse eftersom ett och samma ord kan ha olika betydelse för var och en.
    - att vara medveten om att samtal förs utifrån två olika tänkande personer där rollerna och  
       maktförhållanden och bakgrund kan vara olika.
    - att vara medveten om vilka värderingar jag själv har vad gäller människosyn, etik etc.
    - att vara medveten om vilket förhållningssätt jag har. De förhållningssätt som tilltalar mig och som jag        strävar och försöker utgå i från är; holistisk där man har ett helhetsperspektiv, salutogenes där man          fokuserar på det friska, det som fungerar, systemteoretisk där individen ses i         
      sitt sammanhang exempelvis i familj - och arbetsrelationer, samhälle.

I mitt bemötande på arbetet strävar jag efter att ha ovan faktorer i mitt tänk och i mitt agerande.